Jag skrev i SU:s senaste nummer av medlemstidningen Svensk Framtid om tiggeriet, nu har arbetsgruppen kommit med sitt förslag. Publicerar nu på nytt min text här på bloggen.
Debatten om tiggeri blossade upp ordentligt i Finland i maj. Inrikesminister Anne Holmlund (saml.) var snabb att tillsätta en arbetsgrupp som utreder om tiggeri kan förbjudas. Även i Norge är justititeministern inne på samma linje. Går det inte att stoppa på något annat sätt får det ske genom lagstiftning tycker han.
Förbud mot tiggeri är inte en ny tanke i Finland, år 2008 utreddes frågan men inga ändringar i lagstiftningen föreslogs då. Nu tycker minister Holmlund att det skulle behövas ändringar också i lagstiftningen. Den nuvarande arbetsgruppen ska lämna in sin slutliga rapport i september.
Ett totalförbud av tiggeri är en konkret åtgärd, men en väldigt inhuman sådan. Det kan inte vara den rätta vägen. Vad är då nästa förbud när vi ser någonting vi inte tycker om? Tror någon faktiskt att en människa drömmer om att få komma till Helsingfors gator och tigga. Många av oss känner medkänsla för dessa personer – somliga blir irriterade.
Och plötsligt har det blivit kriminellt att vara fattig. Det vi inte vill se ska bort. Vad är en tiggare värd?
Är det skillnad på om en utlänning tigger (i det här fallet rumänska romer) och på en människa som äger medborgarskap i Finland eller Norge? Att man på ministeriet hänvisar till misstankar om människohandel gör ju inte saken bättre för den person som faktiskt sitter på gatan dag ut och dag in. Även om syftet med att förbjuda tiggeri inte är att straffa enskilda tiggande människor, utan att bättre kunna bekämpa organiserad brottslighet, har jag svårt att förstå ett förbud . Är inte människohandel brottsligt, oberoende om det är förbjudet att tigga eller inte?
Vår statsminister emeritus Matti Vanhanen har en enkel lösning på problemet: sluta ge pengar till tiggarna så försvinner de. Det är förvånande att en statsminister säger så. Statsministern borde tillsammans med hela regeringen pressa EU, i ministerrådet, kommissionen, parlamentet. För det är i EU som problemet kan lösas. Det är romernas situation, i bl.a. EU-landet Rumänien, som måste förbättras. Vi måste som medlemsland kunna pressa även andra medlemsländer gällande deras interna orättvisor. Det är det vi ser på gatorna i Helsingfors då vi har mera rörlighet inom EU. Mänskliga rättigheter ska också gälla inom EU. Att peka på människohandel och kriminalisera offret känns helt bakvänt.
Astrid Thors är migrationsminister, men det är hela regeringens ansvar att lösa den här situationen. Och på ett sådant sätt att allas människovärde beaktas och respekteras. Det är en människa som tigger. Att den människans värde också respekteras, det är vad även en tiggare är värd.
