Adoptionslagen är på agendan i Finland. Riksdagen har godkänt innehållet i den nya adoptionslagen. Målsättningen med den nya lagen är att förbättra barnets situation.
Det intressanta i det hela är att Sannfinländarna vill läsa in en förändring som betyder att barnet ska ha två föräldrar, oberoende kön. Det här stämmer, tyvärr, inte om man kan läsa lagförslaget:
”Även i fortsättningen är det endast makar som gemensamt kan adoptera ett barn. Gemensam adoption är således inte möjlig för parterna i registrerat partnerskap eller för sambopar.”
Sen är vi säkert flera här som tycker att alla de barn som inte har ett kärleksfullt hem att vistas i skulle må bättre hos två vuxna föräldrar oberoende kön.
I tidningen Sydin under veckoslutet (3.12) tar riksdagsledamot Lasse Gästgivars och KD:s före detta partisekreterare Peter Östman upp den nya lagen, på nästan skrämmande liknande sätt i varsin text. Båda tar fasta på barnets bästa vid adoption.
Enligt Peter Östman, numera riksdagsledamot för KD, är barnets bästa stabila och trygga uppväxtmiljöer. Därför har sambopar ingenting här och hämta. Inte heller registrerade partnerskap.
År 2009 registrerades 250 partnerskap.
Östman menar att äktenskap på något sätt kan garantera stabila uppväxtmiljöer. Strävan är den rätta, men när finländare ingår ca 30 000 äktenskap per år och samma år skiljer sig ca 13 500 par, så är äktenskap ingen garanti för stabila och trygga uppväxtmiljöer för barnet. Och på det här sättet blir argumentet äktenskap (mellan man och kvinna) exkluderande för andra par och inte heller särskilt trovärdigt.
Att få barn är ingen subjektiv rättighet för vuxna skriver Östman, utan en förmån som pliktar till ansvarstagande. Menar Östman att homosexuella inte kan ta ansvar?
För Lasse Gästgivars är det barnens väl som går först, och därför är det inte självklart för Lasse att samkönade par ska få adoptera. Enligt honom är den nya lagen och vem som ska få adoptera en samvetsfråga och inte politik.
Bästa Lasse, allt är politik som riksdagen lagstiftar om. Det som ändå var svårast att svälja är insändarens avslutning: ”Råder det minsta tvivel om att ett barn skulle utsättas för mobbning tar jag barnens ställning.”
För att bemöta det här tar jag hjälp av The Ark – ett fantastiskt band från Sverige. De har en låt som heter Father of a son.
”…If you were serious right now when you said, that it’s because they will be bullied in schools – that means you let the bullies set the rules.”
Det finns en SFP partidagsmotion från 2009 som omfattades, att homosexuella par ska få möjlighet att adoptera externt. Det här må så vara en av de berömda samvetsfrågorna som vi har inom partiet, där var och en riksdagsledamot får rösta som han eller hon själv vill.
För SU är det här en fråga om jämlikhet, där vi tänker både på barnets som på de vuxnas bästa.
(Sagt på partistyrelsemöte 9.12 2011)
