Samma sak hände mig när jag läste Yrsa Stenius bok om taxar. Varje gång en tax dog grät jag, ingen skillnad satt jag i tåget eller hemma. Inte alltid så lämpligt kanske.
Allt är min Rockies fel, min gullehund. En beagle på 3,5 år, som för tillfället bor i Karis med min pappa. Kan inte tänka mig ett liv utan henne, så kändes redan efter tre veckor, som att hon alltid hade funnits i mitt liv.
Just nu vaktar jag dessutom lilla Ninja, och det går riktigt bra, så som jag förutspådde. ;)
Hon har attackerat min fot endast en gång hittills. Mest har hon varit ute, ätit eller gosat. That's what a cat's life is all about. Har också hunnit promenera en timme med Rockie idag. Riktigt djurveckoslut för mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar