Har blivit riktigt känslig för att se djur lida på TV. En hund blev överkörd och måste avlivas, i ett tv-program som just visades på TV2. Och hur jag grät. Vem gör något sådant, släpper en hund lös som sen blir påkörd.
Samma sak hände mig när jag läste Yrsa Stenius bok om taxar. Varje gång en tax dog grät jag, ingen skillnad satt jag i tåget eller hemma. Inte alltid så lämpligt kanske.
Allt är min Rockies fel, min gullehund. En beagle på 3,5 år, som för tillfället bor i Karis med min pappa. Kan inte tänka mig ett liv utan henne, så kändes redan efter tre veckor, som att hon alltid hade funnits i mitt liv.
Just nu vaktar jag dessutom lilla Ninja, och det går riktigt bra, så som jag förutspådde. ;)
Hon har attackerat min fot endast en gång hittills. Mest har hon varit ute, ätit eller gosat. That's what a cat's life is all about. Har också hunnit promenera en timme med Rockie idag. Riktigt djurveckoslut för mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar