Det var rubriken på min valdiskussion på Club 18 i Karis ikväll.
Jag har tio sidor i mitt lilla anteckningshäfte fulltecknade med kommentarer, kloka tankar och tips.
- politik i skolan, en motreaktion mot sjuttiotalet, men nu ingen politik alls.
- Lärarutbildningen i Vasa vid ÅA har den kortaste perioden för fältpraktik.
- utamaningarna för en ny lärare när den kommer till skolan på riktigt för första gången
- ungdomsarbetare som komplement i skolan
- hur läraren får med eleverna i det gemensamma projektet?
- obligatorisk fortbildning för lärare?
- betygsättningen, hur ska betyget fungera?
- samarbetet med andra myndigheter?
- kameraövervakning istället för riktiga människor? det ger trygghet
- hur jämlik är skolan? Dan Johansson tog upp tekniska hjälpmedel som endera finns eller inte finns, som försätter elever i en ojämlik situation.
Och så mina två viktiga frågor: Elevdemokrati och delaktighet, samt hälsovård (specifikt mentala vårdtjänster) och studiehandledning som är individuell och proffsig.
- alla elever/studerande går en gång i året till kuratorn.
- studiehandledaren diskuterar med elevern/studerande, säger inte vara att du ska till Yrkis, du ska till gymnasiet...
- eleverna kan påverka och vet hur de ska göra. Rektorn och lärarkollegiet delar med sig av makten, man gör överenskommelser
PISA-undersökningen är inte allt. Trivsel och välmående är minst lika viktiga som själva faktiska kunnande. Och en yrkesexamen är lika mycket värd som en studentexamen. Vad skulle vi göra utan rörmokare och elektriker.
Lägg till att lärarutbildningen börjar rikta sig alltmer på forskning och vetenskapligt skrivande, istället för didaktik och praktik. Har börjat märka en tydlig frustration över detta bland både lärare och personal. Anställningskraven för universitetet gör att antalet pedagogiska förebilder försvinner och ersätts av forskare. Tror detta kan få negativa följder på undervisningen samt göra det svårare för nyutexaminerade att anpassa sig till skolvardagen.
SvaraRaderaNåjoo, kanske lite "quickfix"-populism, men jag är påriktigt rädd för att lärarutbildningen är påväg rakt ner i diket.